Jag vill så gärna
Men det är något inom mig som säger "ta inte den, det kan vara farligt" jag försöker kämpa emot..
Men det går inte.. För tänk om!
Vad gör jag om den är förgiftad eller drogad eller gammal?
Vad är det för sjuka tankar!?
Varför just jag? Varför?!
Det är inte så jobbigt som det har varit, för jag kan ju faktiskt vara utan den där godisbiten.. :)
Men ändå.. Om jag nu skulle vilja ha den! Då är det väl bara att sträcka fram handen och ta den?
Nä, det är inte så lätt för mig..
Tänk på din värsta rädsla, höjder, spindlar, ormar?
Tänk nu att du måste konfronteras och utsättas för det varje dag! Flera gånger om dagen, så ska du se att det inte är så lätt..
Nä, jag hoppas verkligen att du slipper det!
Nu ska jag strax gå till AF och få mina papper påskrivna..
Vad ska du göra idag?
[Bloggkommentarsvar]
Du har så rätt, Louise. Jag önskar ingen detta. Som 19åring [eller i vilken ålder som helst] ska man våga leva och man ska passa på att göra alla de där tanklösa sakerna som sig bör som tonåring. Men jag har inte riktigt haft nån tonårstid, bara BDDtid. :/ Tack i miljoner för din fina värme, kära du
Hoppsan!
Nu råkade jag nästan skriva in bloggadressen istället för mailadressen. De är ju så lika så jag blandar ihop dem jämt. ;P
[email protected]
ska det vara (:
Åter igen:
allt mitt hopp till dig.
Jag vet precis hur du känner. Jag har en grym fobi för tungor..
Jag brukar förklara det precis som du. Tänk om du är rädd för spindlar eller ormar.. Fast du har den i din mun. Varje sekund av varje dygn.. =(
Det får du absolut göra..
Jag vet inte.Det får du absolut göra..
Jag vet inte egentligen. jag har bara alltid varit helt livrädd för tungor.. Räcker någon ut tungan åt mig skriker jag i högan sky och bara vill kräka.. Om jag ska kyssa någon måste jag i princip vara rejält tankad.. Vilket kan vara relativt jobbigt.
Jag ser min tunga som en äcklig hårboll som rör sig inne i munnen. Och det retar ihjäl mig att den är så viktig för att kunna kommunicera.. :(
